Turkland here we come!

Senare än tänkt träffades vi alla på Västerås flygplats. Glada, förväntansfulla och fnittriga (till och med Johnny)! Det första Adde kastade ut sig (som då var ett tecken på hur kommande vecka skulle komma att bli) var ”Vems är den porriga väskan?”. 



För att stärka den galna-veckan-teorin drar Johnny fram ett dagissnöre som han har ordnat till familjen! Kan vara användbart vid promenader m.m. då vi alla har tendens att bli lite smått förvirrade och tankspridda. 


 Allt detta hände då på parkeringen och vi har fortfarande inte ens kommit in på flygplatsen! Vi går in genom dörren och Nettan frågar om vi måste stå i den längsta kön. Efter en dubbelkoll inser vi att det är familjen Tajjkon som gör att kön blir betydligt längre och att de båda köerna egentligen är exakt lika långa! Hur som haver så börjar passkontroll och vi alla ska godkänna varandra. Favoriten blev helt klart Lisas som fick kommentaren ”Hon ser ut som en bankrånare!” av sin kära syster.

 


 Då vi vill resa som familj trycker vi oss fram allihop samtidigt för att checka in bagage. Dock fick vi backa tillbaka för att senare checka in en i taget. Incheckningen gick bra och det blev inga problem. Promenaden genom Västerås stora flygplats fortsätter och det är nu dags för handbagagecheck och röntgen. Addes handbagage blir stoppat (pga. vattentät kamera) och detta anser Nettan vara kul och säger därför till Bea att dra upp kameran för att fota. Det hela slutar med att Bea får skäll och senare får radera fotot. Vakten hotar även med följder som kan ske om Bea fortsätter detta beteende.


Mycket blev glömt! Däribland Nettans snus och smycken, Lisas cigg och Jontes pengar (!). Bland annat så glömde Nettan ett gem till sitt SIM-kort som sitter fast i hennes iPhone och lägger därför över uppdraget till Bea som i all hast kastar ner närmsta gemet i väskan. Väl på flygplatsen med iPhone och gem i handen inser vi att gemet är för tjockt för att kunna komma åt SIM-kortet. Slutsatsen av att storleken faktiskt har betydelse drogs självklart i och med detta!


Efter låååång väntan på flygplatsen får vi äntligen borda planet :) Nettan försöker smita med de från Borlänge som har förtur men blir i sista sekund stannad av oss andra. Väl på planet kliver Bea in i en psykos och blir därmed helt okontaktbar. Efter den skräckfyllda startsträckan med de gnisslande bromsarna är vi äntligen på väg! Efter Beas psykos däckar hon och förblir så till större delen av flygturen. Bine är lika trött hon och nästintill somnar sittandes till maten, som för övrigt inte var allt för god. Lisa å andra sidan har opererat in ett par Duracell-batterier i sig själv och spenderar en massa tid till att sitta och studsa på sätet. *suck* Efter maten var det dags för planets gemensamma skräckupplevelse då Lisa drar iväg en enorm nysning som väcker de döda! Folk vände sig om, kollade och skrattade; otippat.


Adde och Nettan är om vanligt mest rastlösa av oss alla, de börjar därför leka lekar för att ha någonting att göra. En stadslek från Lisas initiativ blev ganska misslyckad då Adde och Nettan endast gissade på Göteboooorg och Enköping?!Geografi är inte deras starka sida. Det blev Yatzy i stället!


Flygturen kändes längre än någonsin och den verkade aldrig ta slut. På väg ut från planet spelade vår pilot (även kallad planchaufför) upp en liten trudelutt som Johnny blev nyfiken av. Han ville gärna ha en skiva med denna underbara trumpetmelodi. Men icke sa Nicke! Istället stapplade vi trötta av planet och blev intryckta i en liten buss med en chaufför som inte riktigt förstått den hela mjukstart-känslan.


Väl framme på flygplatsen i Antalya var det tid för bagageuthämtning. Medan Adde och Johnny stod och diskutera klockor försökte vi andra se hur det gick för en tjej på andra sidan bandet som hade tuppat av. Som sagt har släkten tendens att bli tankspridda vilket då ledde till att varken Johnny eller Adde märkte av tjejen som svimmat förrän långt efter vi andra. Stackars lilla flickan fick åka till sjukan det första som sker på semestern men vi hoppas allt är bra med henne!


För att komma till Alanya måste en busstur på 2h genomgås och denna busstur ordnar Detur åt oss. När vi kliver ut från flygplatsen för att gå vidare till bussarna passerar vi rakt förbi en Deturguide. Då Deturguiden var ensam guide där vänder hon sig förvånat om och verkar undra varför vi dissade henne. Men eftersom att vi är Familjen Tajjkon så kan vi ju allt och därför kunde vi även hitta vår egen buss! Med bagaget inpackat och sittplatser nära varandra är vi färdiga för avfärd. Dock stannas det hela upp då vi inser att vi har kvar drycken i bagaget; som numera är längst ned i bussen. Jossan, Jonte och Johnny springer därför ut från bussen och packar om allt bagage för att få sina små flaskor :) Tillbaka i bussen inser Lisa att hon är extremt röksugen och går helt enkelt ut för att röka. Genom bussfönstrena ser vi hur chauffören stänger igen alla luckor och dörrar men fortfarande inte en skymt av Lisa. När chauffören kliver in i bussen och sätter sig redo för avfärd börjar paniken krypa fram. Däremot så kommer Lisa leendes in efter någon sekund!


Bussturen var ganska lugn då vi alla var halvt döende och inte hade sovit på nästan ett dygn. Dock var de första 20 minuterna ganska intressanta då vår Deturguide som åkte med i bussen utpekade oss som ”the party people” då han kliver in i bussen och skriker BIRA BIRA BIRA och (endast) Familjen Tajjkon svarar BÄRS BÄRS BÄRS! Efter det spenderas övrig tid till ett försök till att uttala ordet traditionell som inte verkar vara det enklaste.


Efter en jobbigt lång resa var vi äntligen framme på vårat hotell Kleopatra Dreams Beach Hotel. Dock fanns det ingen tid för sömn då frukostbuffén redan var uppdukad så det var bara att kasta in väskorna på rummet och ner igen för att äta. Det känns som att det kommer bli en lååång dag idag då det inte blivit någon sömn i natt och troligen inte kommer bli det under dagen heller… Men men, vi är här och nu är det ALL IN!


Saknar alla där hemma!

Kramisar

 

Skrivet av Jossan med stöd av Familjen Tajjkon!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0