Dag 3 (mån)

Måndagen började med att ena rummet försov sig (Nettan, Adde och Jonte), men som tur är så väckte vi andra dem. Vi gick ner och åt frukost i vanlig ordning, men idag var ingen vanlig dag. Det var dags för The Boat Trip. Men eftersom bussen som skulle ta oss till hamnen var försenad så fick vi vänta ett tag utanför hotellet. Då kom Johnny på att han hade fel skor på sig och sprang upp för trapporna (6 våningar) till rummet för att byta. När Johnny precis sprungit iväg så kommer bussen. Resten av Familjen Tajjkon får lite smått panik, men Johnny kommer springandes i full fart i sista sekunden.


När vi kliver på bussen upptäcker vi att det inte finns tillräckligt med platser kvar, så Lisa får sitta i Johnnys knä. Vi trodde såklart att vi var de sista som skulle på bussen, men det visar sig att vi ska stanna två gånger till och plocka upp ännu fler. Bussen är till slut fullpackad och de övriga ca 8 personerna fick stå upp hela resan.. Crazy!!



Eftersom de stora vägarna är enkelriktade i Alanya så körde chauffören in på en väg åt ett håll, men sedan backade han dit han skulle, istället för att åka en bit till och sedan vända... Han ”backade fram” alltså och han var inte ensam om att göra det. När vi stannade vid ett rödlyse mötte vi en gammal man på cykel som cyklade mot trafiken. Han var antagligen påverkad av något eftersom han körde in i vår buss, men det konstiga var att han hade ett paket blöjor i cykelkorgen, undra vem som skulle ha dem!?


När vi väl är framme vid båten och kliver på så inser vi att det inte finns några platser kvar, så vi satte oss i solen längst fram i fören av båten. Innan vi åkte dit så hade några av oss tagit sjösjukepiller, men detta bjöd de på även på båten, vilket inte bådade så gott. Det innebär alltså att många blir sjösjuka, attans! Och det blev även några av oss, såklart. Jossan hann få i sig ett sjösjukepiller, men det kom upp lika fort igen.. Vi gjorde flera badstopp och det första var jätteskönt, utan vågor, men något äcklig botten. Det fanns en fotograf ombord på båten som fotade oss när vi plaskade i vattnet, vi köpte några av dessa foton också som minne! Efter första badstoppet stannade vi till vid en klippa där en kille från båten hoppade i och klättrade upp på klippan. Vi åkte runt klippan med båten och på andra sidan skulle han hoppa från 25 meters höjd (vilket är ungefär 10 meter i Turkiet?). Vi räknade ner från 10 när han skulle hoppa och sen flög han i vattnet (idiot). Egentligen förbjudet enligt lag i Turkiet sedan X antal år tillbaka pga. dödsrisken. Vid samma ställe fick vi bröd av personalen ombord som vi skulle kasta i vattnet där det skulle finnas massor av fiskar, men nja, inte en enda fisk vad vi kunde se iallafall! Vi åkte vidare och gjorde ett till badstopp, vilket inte var lika behagligt som det första med tanke på de stora vågorna. Det var här de flesta började bli riktigt sjösjuka tror vi, i alla fall jag (Bine). Men vi fick stå ut ett litet tag till. Vi stannade sedan till i en hamn för att äta och maten var jättegod. Det var en liten pojke på båten som serverade dricka och mat, men ägnade även en hel del tid åt att dryga med resten av personalen och flörta med tjejerna på båten.


 



Efter maten ville Bine, Bea och Jossan hoppa av båten pga. illamående. Vi frågade personalen om det fanns någon liten båt som kunde ta oss in till land, men de föreslog att vi skulle simma.. Nää, då blev det jobbigt. Men till slut kom det en liten båt (som var en taxibåt som cirkulerade runt i området) och hämtade oss och tog oss in till land! Det stod en taxibil precis där vid hamnen så vi gick fram till den och frågade (på engelska) om han kunde köra oss. Han förstod ingenting, men Jossan fixade upp allting med lite teckenspråk och några turkiska ord. Vi hamnade rätt i alla fall. Vi satte oss vid poolen direkt och spelade lite yatzy och badade och tog lite roliga foton i poolen.

 


Resten av familjen var kvar på båten och strax efter att de börjat åka igen så kom en liten glassbåt. Det bjöds på glassfyllda melonhalvor och sedan blev det flera badstopp på vägen tillbaka. Båten stannade även vid en grotta där de fick simma in och kolla runt. Guiderna från båten smörjde in tjejerna med lera, vilket de tyckte var jätteroligt. Den lilla pojken på båten var nog mest intresserad av Nettan och kom skrikandes ”Very hot lady!” och gav henne en väldigt blöt kyss på kinden! Nettan fattar ingenting.. När personalen på båten tröttnat på denna lilla buspojke bestämmer de sig för att bunta ihop honom till en liten boll och sedan kasta honom i vattnet. De fick sig ett gott skratt men sedan vände båten för att plocka upp minipojken igen. Efter detta lägger sig resten av familjen Tajjkon ner och sover en stund, men vaknar efter en stund av en stor smäll. Den lilla pojken sprang nu runt på båten med en soft air gun och då utbrister Johnny ”Det var pojkens shotgun som lät!”. Sedan åkte båten tillbaka till hamnen och allt var frid och fröjd.


Under samma tid på hotellet sitter Bine, Bea och Jossan och har precis spelat klart ett parti yatzy. Bea bestämmer sig för att gå upp på rummet ett tag medan Jossan och Bine sitter kvar vid poolen. Bine och Jossan påbörjar ett nytt parti yatzy, men vi hinner inte mer än 4 slag innan vi hör en stor explosion och hela hotellet skakar. Bine flyger upp ur stolen och rycker åt sig väskan, medan Jossan är lite segare med att reagera, men tar med sig sin väska, en tärning (?) och en handduk (trots att hon inte vet vems det är). Vi springer in och kom på att Bea är uppe på rummet. Vi springer allt vad vi kan upp för trappan och möter Bea på 3:e våningen. Bine springer upp på rummet för att hämta skor för att inte trampa i allt glassplitter (från fönster som gått sönder) som låg överallt på golvet. Sedan går vi ut från hotellet och vet inte riktigt var vi ska ta vägen. Vi går ut på gatan och Bea berättar för oss att hon såg själva explosionen och att taket på vår balkong hade rasat in. Vi går i ganska lugn takt, medan andra springer och skriker och gråter. När vi kommit till den stora gatan (som går precis utanför hotellet) ser vi att två bilar är brännskadade, vår första tanke var att det var en bilbomb.



Efter att vi suttit utanför hotellet ett tag är det dags för fika. Vi går in på hotellet igen och tar det vi vill ha och sätter oss på trappan utanför hotellet. Vi väntar på att någon ska informera oss om vad som har hänt och är samtidigt oroliga för resten av familjen som inte hade en enda telefon med sig. Efter ett tag får vi prata med en tjej från Detur som säger att det är en slags gas i en bil som tagit eld pga. värmen och därmed har en explosion uppstått, och detta var tydligen något som händer lite då och då i Turkiet.. Hmm.. Direkt efter gick hon och pratade med en kollega då hon frågar honom vad som egentligen har hänt, vilket innebär att hon inte själv visste då hon pratade med oss. Vi är såklart ännu mer förvirrade nu och kan bara sitta och vänta på att resten av familjen ska komma tillbaka. När de väl kommer tillbaka är de lika oroliga som vi var tidigare, de har bara sett avspärrade vägar, massa poliser och ett trasigt hotell. Jonte och Adde springer i förväg för att kolla om vi är okej. Senare kommer resten av familjen också och nu är vi alla samlade igen. Vi får förklara för dem vad som har hänt och försäkra dem om att vi mår bra och är oskadda. Hotellet mitt emot vårt är mest skadat eftersom det låg närmast explosionen och där blev alla boende evakuerade. Det kryllade av poliser, ambulanser och bombtekniker (Turkiskt CSI!!). Men bara några timmar senare var gatan städad och vårt hotell städat. De ringde in extra personal till vårt hotell för att städa upp och fort gick det! De trasiga fönstren och dörrarna var fixade samma kväll! Vi berättar såklart på facebook vad som har hänt och lite senare vill expressen få tag på oss och göra intervjuer. Till slut ringer vi upp dem och Bea och Nettan får berätta vad de upplevt.


Vi bestämde att ha en helkväll på hotellet då vi var lite skakis efter explosionen. Vi var inte ensamma om detta utan det kändes som hela hotellet stannade kvar inom hotellområdet denna kväll. Eftersom vi var lite sega efter dagen så blev det att äta middag i badkläder, vilket inte hotellpersonalen gillade alls och placerade oss ute vid de små fika-borden. Kvällen började med en lottodragning som Bine och Johnny lyssnade på. Båda hoppades på att INTE vinna då ingen ville gå upp på ”scen” vid eventuell vinst; ”tur att vi inte vann!”  Kvällen bjöd sedan på turkisk fashion show som bestod av läderkläder från Best Panda Leather och sedan magdans. Nettan (som varit i Turkiet ett antal gånger) visste att kläderna var dyra och av dålig kvalité och enligt en recensent ett hatobjekt!

Inlägget skrivet av Bine med hjälp utav Bea och Adde


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0